Foto: Stina Kallin

Att hålla fast och förverkliga det gamla i en modern byggprocess är inte det enklaste. Tålamod, beslutsamhet och ett gediget kunnande krävs och med sitt nyproducerade hus i Styrsjöbo har Tommy bevisat att det går. Resultatet talar för sig själv.

Text: Helene Axelsson Foto: Stina Kallin
Artikeln har tidigare varit publicerad i tidningen Timmerhus & interiör nr 2/2008

NÄR VI KOMMER till den lilla byn Styrsjöbo blir vi lite förvirrade. Vår GPS slutar att ge oss information så lösningen blir att rulla ner bilfönstret och fråga sig fram. Att familjens hus väckt uppseende i den lilla byn förstår vi redan här, ”Följ vägen ni kommer att se det” blir svaret på frågan hur vi hittar till huset.
Mycket riktigt, huset står där i backen i eget majestät. Vi rullar in på gården och Tommy möter oss på farstukvisten.
— Egentligen är det här bygget en naturlig utveckling för oss, säger Tommy. Det visar sig att den unga familjen inte är några duvungar när det gäller gamla hus.
— När vi flyttade till Stockholm köpte vi ett gammalt timmerhus och flyttade och inredde det. Efter tio år var vi trötta på Stockholm och beslöt att dra oss uppöver landet, att vi hamnade här är mer en slump men både jag o frun har rötter inte så långt härifrån.

Foto: Stina Kallin
Foto: Stina Kallin

Familjen har ansträngt sig för att hitta de rätta detaljerna. Alla dörrar har hasp istället för ett lås.

Foto: Stina Kallin

Huset har genomgående målats med vit linoljefärg på innerväggar och tak, fönster och foder har målats i en vacker ljusgrå ton. Ståtliga Bergslagskaminer finns i alla rum inklusive badrum och hall. Muraren har visat prov på sin skicklighet i murstockarnas utformning och stil.

Foto: Stina Kallin

Golvet är ett kilsågat furugolv som Tommy monterat med handsmidd spik.

Timmerstommen är i åtta tums timmer, här en bild tagen innan snickeriarbetet började ta fart.

Boksamlingen hos familjen Boberg ger en vink om familjens stora intresse för hus och inredning.

TOMMY BERÄTTAR ATT familjen hade viljan och övertygelsen att detta hus skulle byggas med teknik och material med anor från 1700-talet. När han började titta på utformning fick Gammelgården i Möklinta stå modell.
— Gammelgården är mindre än det här huset, säger han, men vi förlängde och gjorde lite justeringar så helheten skulle fungera. Vi konsulterade redan från start arkitekt Björn Köllner från Vingåker, han har varit suverän och hjälp oss i byggprocessen.
__Nästa steg var att hitta ett företag som skulle kunna timra huset. Valet föll på en tillverkare i Rättvik, mest för att timringsplatsen fanns nära och att tillverkaren hade erfarenhet av att hantera 8 tums timmer. Huset skulle timras i torkat virke, det gjorde att timringen tog lite mer tid än beräknat. Det visade sig vara svårt att hitta material men till slut var huset på plats på torpargrunden. Torpargrunden ser ut att vara en gammal rappad stengrund med sina ojämnheter, men den är byggd i leka. För att få det rätta utseendet byggdes grunden på med ett knöligt lager av hönsnät och bruk och fina tidstypiska ventiler införskaffades.

Foto: Stina Kallin

Golvet i skiffer har Tommy själv lagt, svårt och tidskrävande men mycket vackert.

Det charmiga badrumsskåpet har Tommy snickrat. Värmen i badrummet kommer från kaminen.

Foto: Stina Kallin
Foto: Stina Kallin

I föräldrarnas sovrum finns två rejäla garderober, Här har mellanväggen en nytryckt fondtapet efter gammal förlaga i en underbar blå färgton som harmonierar väl med snickeriernas ljusgrå och vita färg. Garderoberna har nätta hjärtformade beslag som ser gamla ut men är nytillverkade i Spanien.

Foto: Stina Kallin

Spanskt beslag på garderob.

Foto: Stina Kallin

5 kg ved ger 10 kwh när man eldar i bergslagskaminen

—Taket är begagnat lertegel, tyvärr hittade jag inga nockpannor så det fick bli tränock. Även hängrännor är tillverkade i trä, på framsidan av huset leder kedjor vattnet ner till en gammal mjölkkruka. Huset är målat med Falu rödfärg, snickerier har målats med grå linoljefärg nr 2502Y.
__Glaset i fönstren bryter ljuset vackert med sina ojämnheter. Fönstren är nytillverkade, de munblåsta glasen är gamla och tagna ur kasserade fönster från Missionskyrkan i Gnosjö och Ånge.
__Tommy skrattar och säger att en sak ska man veta när man bygger så här: Det finns inga genvägar! Trots det har själva bygget gått snabbt, stommen stod på grunden i oktober 2007 och sedan blev det långa dagar för familjen. Fjorton, sexton timmars arbete var inget ovanligt, klart blev det i juni 2008. ”Nu är det bara lite lös inredning som fattas” konstaterar han.
__Tre rejäla skorstenar pryder huset, ett måste då varje rum värms av en bergslagskamin, en vacker skapelse som ger en skön värme. Tommy berättar att 5 kilo ved ger ca 10 kwh. Huset har annars direktel, men det blir nog inte många gånger elementen kommer att gå igång.
— Vi har isolerat vinden med 70 cm kutterspån och det ligger 30 cm i golvet så kaminerna fixar nog värmen.

Foto: Stina Kallin
Foto: Stina Kallin

I KÖKET FINNS en stor bakugn och vedspis. Här kan man även tända en brasa på hällen. Det ger en härlig mysfaktor. Alla väggar inomhus är strukna med vit linoljefärg. Foder och snickerier har fått samma ljusgrå ton som snickerierna utomhus, det ger ett genomtänkt intryckt. När man tittar närmare ser man att Tommy använt smidd spik i alla snickerier och även det massiva kilsågade golvet är förankrat med samma spik.
— Det gick nästan åt åttahundra spik till golven, säger han.
__Vi förstår att det varit lika mycket en livsstil som ren byggprocess, så vi ställer frågan om vad som väntar runt kröken? och får snabbt svar:
— Ser ni timret som ligger där borta på tomten? Det har varit ett sädesmagasin och ska timras upp här utanför och bli företagets utställningslokal.

MAN KAN FÖRUNDRAS över Tommys uthållighet och entusiasm och måste konstatera en sak; familjen Boberg gör allt rätt i minsta detalj, här på Våtåkern i Styrsjöbo kommer generationer att trivas.

Här får man en uppfattning om hur grovt timmer som använts till huset och förstår varför det tog lite extra tid att finna stockarna.

Foto: Stina Kallin
Foto: Stina Kallin

En enorm murstock krävdes för spis och bakugn i köket. På den utdragna hällen mellan vedspis och bakugn finns en eldstad för kalla vinterkvällar.

Foto: Stina Kallin
Foto: Stina Kallin