Foto: Christer Vallstrand

Det blev till slut ett hus i limstock på den natursköna tomten vid Florsjön i Söderhamn. Med delvis 5,40 meter i takhöjd, höga fönster och emulsionsfärger som ger ett jämnare inomhusklimat, har det blivit ett drömhem i alla bemärkelser – ett lyckat experiment!

Text: Eva Sjöblom Foto: Christer Vallstrand
Artikeln har tidigare varit publicerad i tidningen Timmerhus & interiör nr 1/2006

I DET NATURSKÖNA Florsjö utanför Söderhamn har under det senaste året ett nytt och spännande hus tagit form! Gömt bland asparna på stranden, glimtar det fram i grönskan för den som passerar förbi på vägen. Och det är värt ett extra ögonkast, annorlunda och innovativt som det är, helt och hållet byggt i limstock. Jag får veta att alltihop började med att Sari Huczkowski gick utbildningen Design och Träteknik i Gävle och hur hon det tredje året sökte ett lämpligt ämne för sitt examensarbete. I samma veva kom hon i kontakt med Föreningen svenska timmerhus, FST, och fick där veta att det fanns behov av en undersökning.
___I den skulle alla de typiska påståendena om timmerhusens goda egenskaper testas och ställas mot vetenskapen. Så som att de är mer värmemagasinerande och har bättre inomhusklimat genom att fukten tillåts vandra genom träet. Sari som alltid gillat trähus bestämde sig för att ta sig an uppgiften.
– Jag skulle kolla upp om det är påståenden som verkligen håller, eller om de är påhittade bara för att folk tycker att det är så trevligt med timmerhus, säger hon. Sari berättar vidare hur hon började med att läsa FSTs tidning Bygga & Bo och hur hon redan där fann material nog att utgå ifrån. Därefter följde arbetet med att väga uttalandena mot olika forskningsresultat. De flesta av undersökningarna visade sig vara gjorda i Finland och skrivna på finska, vilket lyckligtvis inte var något problem för Sari som är född och uppväxt i grannlandet.
___När examensarbetet var klart framstod faktum: Timmerhusen är så bra som man påstått. Därför var det inte långt till beslutet att bygga i trä. Nu gällde det för Sari att snabbt göra ritningar, som skulle presenteras på FSTs årsstämma två veckor senare!

Foto: Christer Vallstrand

Det södervända köket med utsikt mot sjön rymmer många och har därför blivit en naturlig samlingspunkt i huset. Här kan man sitta och umgås med den som lagar mat. Den mörka klinkern i hård granitkeramik som lagts efter gångriktningarna täcker även väggen under bardisken.
Foto: Christer Vallstrand

Foto: Christer Vallstrand
Foto: Christer Vallstrand

Till vänster: Väggarna har målats med vit kaseinemulsionsfärg som tillåter fukten att vandra och som därför gör att luftfuktigheten blir jämn och behaglig i huset. Framför de höga fönstren mot sjön hänger smala vita paneler i linne. I mitten: Trappan med steg i amerikansk alm är som en bro mellan rummen, där centraldammsugaren ryms inuti. Till höger: Dörrarna har faner av amerikansk alm.

– JAG FICK PANIK, för jag ville ha ritningarna med mig och bästa stället att få offerter måste väl vara där det sitter 20-30 timmerhustillverkare, säger hon och skrattar. Men ekonomin medgav inte att de byggde ett hus i homogent timmer. Istället kunde ett företag som tillverkade limstock erbjuda hjälp och ett samarbete med dem inleddes.
– Vi började med garaget och så var experimentet igång, säger hon. Med examensarbetet i ryggen lyckades Sari få bygglov för ett hus byggt i limstock för permanent boende.
– Det klarade inte U-värdesberäkningarna, men vi sa att skulle det visa sig sluka så mycket el att vi varken har lust eller ork att ha det på det viset, så får vi regla upp på utsidan och isolera. Men för att kunna testa och komma fram med lite nya grejor, så måste man ju få vara först, säger hon. Och visst har det gått bra. Huset på 236 kvm som värms upp av en jordvärmepump förbrukar 18 000 kilowattimmar per år. Något som får sägas vara en relativt blygsam siffra med tanke på de stora fönstren mot sjön, från vilken det ofta blåser samt takhöjden på 5,40 meter i matrummet. Familjen intygar att de har 22 grader varmt inomhus vintertid, minst. Och det är just inomhusklimatet som blivit husets absoluta styrka. Särskilt eftersom Sari använt sig av emulsionsfärger på väggarna, eller med ett annat ord temperafärger, som tillåter fukten att vandra. Enligt en studie hon tagit del av kan luftfuktigheten i ett vanligt sovrum med tapet eller målarfärg uppgå till 80 procent nattetid, för att sedan drastiskt falla. Luftfuktigheten i ett sovrum med så kallade diffusionsöppna väggar  däremot regleras naturligt till att aldrig överstiga 60 procent och får därför jämnare luftfuktighet.
___Huset har en entré, en offentlig- och en privat del.
– Jag har utgått ifrån hur en modern familj lever. Det är viktigt att ha sovrummen avskiljda. Man ska inte behöva gå förbi dem i onödan, säger hon. För övrigt skulle ytor för umgänge prioriteras, utan att för den skull tonvikten lades vid vardagsrummet. Det fungerar idag som ett mindre tv- och kombinerat gästrum beläget mot norr.

Foto: Christer Vallstrand

De Bourdeauxröda panelerna vajar för vinden i gången som leder till badrum och sovrum. Här i den privata delen är takhöjden 2,40 meter.

Foto: Christer Vallstrand

Eftersom bjälklaget är massivt, var det omöjligt att ha traditionell takbelysning på bottenvåningen. Lösningen fick istället bli vajrar med spotlights samt olika typer av väggbelysningar.

Foto: Christer Vallstrand
Foto: Christer Vallstrand

Det generösa badrummet ligger i den privata delen av huset.

Foto: Christer Vallstrand

Sovrummet i den lägre privata delen känns ombonat att krypa in i. Genom det nedre av de båda fönstren till höger har man sjöutsikt när man halvligger i sängen. Väggarna har en ljust grå emulsionsfärg, vilken tillåter fukten att vandra så att luftfuktigheten blir jämn och behaglig. Dörren har faner av amerikansk alm. Sänglinnet och de runda, tovade stenarna kommer från Florsjögården.

DEN 17 JANUARI 2005 startade bygget med två timmermän och en kranförare, som arbetade i tre veckor fram tills takpappen var på plats och den 20 maj flyttade familjen in. Det var en intensiv tid som ofta innebar att problem måste lösas på plats. Som elen, vilken många gånger gav huvudbry. I den så kallade överbetongen som göts ovanpå bottenplattan för att hålla borta radon, fick till exempel en 5 cm bred ränna lämnas utmed stocken runtom, för att dra elkablar i. Och för att i ett senare skede få ström till väggen mot sjösidan fick man tillverka ramper i hörnen från golv till tak, att dölja kablar under. Dessutom gjorde det massiva bjälklaget det omöjligt att ha traditionell takbelysning på bottenvåningen. Lösningen fick istället bli olika typer av väggbelysningar samt vajrar med spotlights.

– Man fick ju tänka till när det gällde elen redan innan de ens började göra stockarna på fabriken, så att man skulle veta i vilken stock den skulle gå. Fundera hur rummen skulle användas, och börja möblera i tanken, berättar hon. För att underlätta fick därför eluttagen genomgående hamna på samma höjd.

Foto: Christer Vallstrand
Foto: Christer Vallstrand

De började med garaget och så var experimentet igång! Med examensarbetet i ryggen lyckades Sari få bygglov för ett hus byggt i limstock för permanent boende.

Foto: Christer Vallstrand

Att bygga i limstock blev billigare än att tillverka ett traditionellt timmerhus med laxknutar. Huset sprutmålades med järnvitriol efter att ha stått obehandlat ett år, för att virkets naturliga åldrande skulle komma igång. Därmed undveks att träet i början drar mot grönt och fasaden fick genast en ljust grå nyans som kommer att mörkna med åren.
__Genom att huset har kompositfönster av aluminium med plastkarmar som både är fasta och öppningsbara och fasaden har behandlats med järnvitriol kommer byggnaden i framtiden att vara helt underhållsfri!

Foto: Christer Vallstrand

Takhöjden och de många fönstren mot söder ger ljus och rymd åt kök och matplats. I den lilla loungedelen med fåtöljer kan man koppla av med tidningen eller ta en drink före maten!

DET SÖNDERVÄNDA KÖKET med utsikt mot sjön rymmer många och är en naturlig samlingspunkt. Här kan man kunna sitta och umgås med den som lagar maten.
___Köket som Sari ritade till en mässa 2003 hade så många kvaliteter att familjen valde att köpa det och sedan komplettera med vissa delar. Inredningen har stommar och bänkar i amerikansk alm och sprutlackerade luckor i mdf-board. Speciellt är att överskåpen är 40 cm djupa istället för 30-33 cm som annars är vanligt och att arbetsbänkarna har 70 cm:s djup istället för 60 cm som är standard. Luckorna som är kvadratiska har frostat glas och i vissa skåp finns belysning.
___Bakugnen i köket var annars det som Sari utgick ifrån när hon ritade huset.
– Det är för många en dröm att få en egen bakugn, både att kunna baka i, men även för värmens skull. Man har den som reservvärmesystem, för den fungerar ju som en stor kakelugn, säger hon. En annan idé var att få till en öppen spis på övervåningen som svävade.
– Den skulle kännas väldigt luftig och det lyckades! Det var den enda svävande spis muraren gjort på sina 25 yrkesverksamma år, berättar hon. För att få den att hålla göts en kaka med massor av armeringsjärn i, som sedan förankrades i skorstensmuren.

ATT HUSET SKULLE ha många fönster mot sjön, var med i planerna redan från början.
– Jag tänkte att det ska vara brist på väggar, men inte på fönster, när man har den här utsikten, säger Sari. Men för att kompensera det luftiga intrycket de ger tillsammans med den höga takhöjden i matrummet, valdes en mörk klinker i hård granitkeramik på hela nedervåningen, vilken lades efter gångriktningarna.
– Hade trägolvet varit ljust, skulle alla ha upplevt att de svävat. Jag ville verkligen få ner energierna, säger hon. Kompositfönstren av aluminium med plastkarmar har invändigt samma färg som väggarna i övrigt, för att inte konkurrera med naturen utanför.
– Fönstren är som tavlor när man tittar ut, utsikten är aldrig den samma, dessutom ger de så vackra skuggbildningar inomhus, säger hon. Att de dessutom är underhållsfria är ett stort plus tycker Sari, som är emot att man bygger in framtida underhållsarbete. Istället har hon varit inriktad på att skapa ett boende som man i framtiden bara ska kunna njuta av. I linje med den tanken låg därför att utvändigt behandla huset med järnvitriol, som lätt och enkelt sprutades på fasaden.
– Det tog 10 timmar, gick åt 7 burkar som kostade 70 kr styck. Så järnvitriol är billigt och effektivt och man behöver aldrig göra om det, säger hon. För att virkets naturliga åldrande skulle komma igång, väntade de ett år innan behandlingen. Därmed slapp de tendensen att träet i början drar mot grönt och fick istället en grå fasad med en gång som genom åren kommer att mörkna. När jag frågar om hon kan rekommendera att bygga i limstock, svarar hon: Ja, absolut!

Foto: Christer Vallstrand

Köksinredningen har stommar och bänkar i amerikansk alm och sprutlackerade luckor och lådor i mdf-board. Spisen från Husqvarna har både keramisk häll och gasol. Den vita skålen med citroner är från Florsjögården och handduken med små röda stjärnor kommer från Lantliv.

Foto: Christer Vallstrand

När Sari ritade huset utgick hon ifrån bakugnen. I Finland är de fortfarande vanliga i nybyggda hus eftersom de ses som reservvärmesystem, genom att de likt kakelugnen kan magasinera värme.

Foto: Christer Vallstrand

Den öppna spisen på övervåningen tycks sväva i rummet, något som lyckades genom att en kaka med massor av armeringsjärn gjöts och förankrades i skorstensmuren, för att sedan bygga vidare på. Räcket i trä är provisoriskt i väntan på att stålräcket ska komma på plats. Den gamla öronlappsfåtöljen har Sari klätt om i fuskfårskinn, liksom golvkudden.

Foto: Christer Vallstrand